Om det är något som är till vår fördel när det kommer till vinster i vården och välfärden, så är det sanningen. Vi må sakna resurserna som vårdkapitalisterna har, men argumenten är våra. Här kommer en liten verktygslåda med de vanligaste invändningarna och de enkla svaren. Ut i debatten!

Även om vi vill dra tillbaka utvecklingen så kan vi inte på grund av EU-lagstiftningen

Det stämmer inte, flera domar från EU-domstolen och EFTA-domstolen har fastslagit att upphandlingar av hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster kan reserveras till enbart idéburna aktörer. I ett aktuellt fall i Norge  fick Oslo kommun rätt mot storföretagen Norlandia och Stendi i ett fall om att bara tillåta ideella aktörer vid upphandling av vård- och omsorgsboende. I december 2025 fick Uppsala också rätt i ett liknande fall, där de reserverade upphandling av äldreboendet Ferlin till enbart idéburna föreningar. Självklart gick Vårdföretagarna till storms, de menade att det stred mot EU-rätten, men de förlorade i de olika instanserna och Högsta Förvaltningsdomstolen tog inte upp ärendet. 

För mig är det viktigaste kvaliteten, inte vem som äger vårdcentralen

För kunder och brukare är kvaliteten viktigast och inte driftsformen, se nedan, men för välfärdssektorn i stort har det stor betydelse vilka aktörer som finns. Att det finns till exempel idéburna verksamheter som har en lång tradition att utveckla och utföra välfärdstjänster som offentlig sektor senare har tagit ansvaret över. Eller att man kan ha kontroll över var vårdcentraler ska öppnas. Under Covid-19 pandemin var det tydligt hur farligt det blir om vi inte har gemensamt ägd vård.  De ansvariga politiker kunde endast samordna de nödvändiga omprioriteringarna inom den offentligt drivna vården, den privata vårdens insatser var helt valfria och befolkningen var utlämnad till deras eventuella välvilja. En del kliniker fortsatte med estetisk kirurgi, när patienter med kroniska och allvarliga besvär fick sina operationer uppskjutna.

Jag tycker läkare och sjuksköterskor borde få bestämma mer och äga sina vårdcentraler

Det finns vårdpersonal som äger vårdcentral men de är ett undantag. Genomgående inom välfärden är det bara cirka tre procent av den privata välfärden idéburen.  De dominerande företagen är stora koncerner med miljardomsättning och tiotusentals medarbetare. Tvärtom göder systemet riskkapitalbolag.  Capio, det största vårdföretaget med ca 14 000 anställda i Sverige, ägs av Ramsay: en fransk/australisk koncern. Beslutsfattandet har alltså hamnat i ett land på andra sidan jorden. Aleris med sina 5 500 anställda ägs av investmentbolaget Triton. Privata vinstdrivande företag minskar insynen: det är till exempel svårt att få fram vilka vinster eller ens vilken omsättning de internationella företagen har i Sverige.  Om vi kollar på äldreboendemarknaden syns liknande mönster, där har Attendo och Ambea mer än halva den privata äldreboendemarknaden.

Men man måste ju få byta läkare om man inte är nöjd

Detta är alla överens om, något som ofta tystas ned är att det dock fanns ett fritt val av vårdgivare långt före Vårdvalet inom primärvården tvångsinfördes i hela landet 2010. Driftsformen är som ovan fastslagits oviktig för patienter: de patienter som väljer, ofta friska och resursstarka, väljer vårdcentraler som ligger nära eller frågar vänner om tips. Valfrihets-mantrat är en distraktion från privatiseringsreformernas huvudsyfte:  vinstmotivet. Cirka 70 procent av den svenska befolkningen är emot vinstutdelning inom vård, skola och omsorg vid upprepade medborgarundersökningar. Det finns en stor diskrepans mellan vad medborgarna vill och den politik som drivs. Den helt avgörande drivkraften för dagens marknadsreformer är en symbios mellan vårdföretagens strävan efter optimal vinst och de borgerliga partiernas strävan att främst gynna sina egna kärnväljare.

Att vinna striden mot vinster i välfärden och vården är därmed också en viktig demokratifråga: riksdagens vilja måste ju spegla befolkningens. 

Det blir mer effektivt

Välfärdsbyråkratin har tvärtom ökat kraftigt de senaste åren, antalet administratörer har vuxit betydligt snabbare än befolkningsökningen. Jurister i kommunerna har ökat med 70 procent och inköpare med 50 procent åren 2014–2021, tjänster som är direkt kopplade till att man öppnar upp för en marknad.  Den näringslivsanknutna föreningen Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS),  kom själv i en forskningsrapport fram till slutsatsen att de senaste två decenniernas privatiseringar i välfärden inte lett till några effektivitets- eller kvalitetsvinster. Detta gillade förstås inte näringslivet, vilket tvingade forskningschefen Laura Hartman att avgå.