Intervju med Jonas Lindberg (V), specialistssjuksköterska och oppositionsregionsråd i Stockholm.

Ni har ju i Stockholms region varit pådrivande i att rulla tillbaka flera specialistvårdval. Alla/högern menade ju att det inte gick i princip. Men ni har visat att det går. Hur har ni gjort? Vilka svårigheterna har ni mött? Har något varit enklare än ni trodde?
– Vi beslutade först att börja med dom marknadsexperiment som fungerade sämst och efter en gedigen utredning landade vi i vilka vårdområden vi behövde prioritera, tex hudsjukvården, ögonsjukvården, allergologi, geriatriken. När man utmanar vinstintresset och fri etableringsrätt för vårdbolag så möter det motreaktioner såklart. Vi har sett hur en del koncerner aktivt lagt ner sina mottagningar i förtid och kastat ut patienter för att man är sur på den politiska inriktningen. Det tyder i sig på hur skört system vi har där ansvaret över patientens vård ofta kan vila hos vinstdrivande aktörer som kan avsluta sin verksamhet abrupt. Det har varit särskilt infekterat med dom heldigitala aktörerna såsom KRY, Mindler och Doktor.se vars förmåner vi avskaffat i den utsträckning vi kan. Bolagen i fråga har fått eldunderstöd från högerpartier och deras tankesmedjor men inte från några andra. Vi har upplevt en stor förståelse och stöd för det vi gör hos vården och vårdpersonalen. Det gick enklare än vi trodde att fasa ut inhyrd personal. Ni har nu väldigt låga nivåer av bemanningsföretag vilket har lett till en bättre arbetsmiljö och fler egna medarbetare.

Är det möjligt att göra liknande inom primärvårds-LOV? Vad är er plan för primärvården för att minska marknadiseringen av den? 
– Inom primärvården är det tyvärr så att Kristdemokraterna införde en tvingande statlig lag så alla regioner MÅSTE ha sina vårdcentraler i ett vårdval med fri etableringsrätt osv. Vi skulle gärna se att vi juridiskt utmanade denna fria etableringsrätt då den står i så stor motsättning mot Hälso-sjukvårdslagen. Vi behöver alltså agera på nationell nivå med att avskaffa lagen om valfrihet (LOV) och införa etableringskontroll. Utöver det är vår plan att särskilt knyta resurserna till sådana fördelningsnycklar där det är ohälsa och vårdbehov som styr. Det vill säga att vårdcentraler i förorter ska få betydligt mer resurser än dom i innerstaden.

Vad är nästa steg om ni får vara med och styra efter valet? Kan vi ta tillbaka vården helt i offentlig ägo? Stoppa privatiseringarna? Hur?
– Ja vi behöver fortsätta säkerställa en jämlik vård efter behov. Därför måste så mycket av marknadsvården bort. Det betyder att flera ytterligare vårdval behöver förändras och avvecklas så vården kan inordnas på ett bättre sätt. Det betyder att vi inte ska ha lägsta pris vid upphandlingar, i till exempel psykiatrin som nu genomförts till katastrofala följder. Vi behöver överta mycket i egen regi men också reservera vårdområden till idéburna och icke-vinstdrivande aktörer. Genom att göra detta kan vi också frigöra och prioritera resurser där dom verkligen behövs. Fler läkare på vårdcentralerna och fler vårdplatser på sjukhusen. En vård som hänger ihop och bygger på kontinuitet. Det är det mest effektiva som finns och det räddar liv istället för att patienter ska bollas runt och ansvaret är otydligt.

Vad tror du händer om ni förlorar valet? Rullas allt tillbaka igen? Hur kan vi skapa bestående förändringar?
– Vi kommer inte förlora valet ☺.  Om moderaterna skulle återta makten över Stockholms sjukvård skulle det innebära drakoniska nedskärningar eftersom deras högsta prioritet är att sänka skatten. Så ett moderatstyre igen vore en rejäl arbetsmiljöförsämring för vårdpersonalen och skulle drabba patienter. För att få mer långsiktighet i sjukvården och förändringar som håller övertid behövs en stark rödgrön regering med en progressiv politik. Vi behöver värdesäkra statsbidragen, statligt finansiera en dubblering av antalet allmänläkare och stänga dom öppna dörrar som idag finns i lagstiftningen för marknadskrafterna som vill in i sjukvården. Vi behöver också statligt klubba igenom en inkludering av tandvården i sjukvården. En sådan reform skulle vara omöjlig att rulla tillbaka och den skulle göra stora skillnader i folkhälsan.

Specialistvårdval och Vårdval är ju mycket en storstadsfråga. Men kan era erfarenheter bidra till lärdomar och kunskap i övriga regioner?
– Vi kan tydligt se hur en hög förekomst av vårdval i Stockholm också gjort vården nationellt mer ojämlik. Stockholm har tex i hudsjukvården idag ett överskott med hudläkare samtidigt som andra regioner har stor brist. Det är en direkt följd av att vårdbolag fritt fått öppna mottagningar i Stockholm och tjäna väldigt mycket pengar. Det har vi förändrat nu. Men generellt kan vi tydligt se att fri etableringsrätt som oftast innebär att vårdbolagen koncentrerar sig till städer och stadskärnor på bekostnad av glesbygd och landsbygd. Och förhoppningsvis kan vi inspirera andra regioner hur sjukvård kan avprivatiseras och hur man kan göra stora satsningar på vårdpersonalens villkor.

Har du någon internationell inspiration som visar på att det går att stoppa marknadsvansinnet inom vården?
– Skottland har gjort mycket för att ta sig ur marknadsvården. Det finns mycket att lära därifrån. Eller från den norska avkommersialiseringsutredningen.